Förståelse för adhd

1740 tecken lång. Taggar: Funktionsvariation/tillgänglighet, Hemma och Negativ.

Vad jag har förstått så kan folk som är neurotypiska ofta se ifall t.ex. köket ser rätt ut. Att saker inte står framme, man har stängt av alla knappar, micron och skåpen är som de ska. Det finns någonting som är rätt och de känner om det är rätt eller inte. Jag har adhd och jag känner inte det naturligt. Och det är någonting som förväntas att man ska göra. Jag måste liksom ha en lista i huvudet där jag scannar av manuellt och aktivt tänker på att bocka av: är det smulor på diskbänken? Nej, ok då är det bra. Är det framme nånting som ska vara i kylskåpet, ok då måste jag ställa in det. Jag måste göra alla de sakerna väldigt aktivt.

Jag bor i en studentkorridor. Jag fick väldigt mycket skäll av en kille i början när jag glömde saker. Och jag mådde väldigt dåligt och var väldigt mån om att allting skulle bli bra och att jag inte skulle vara till besvär och så när jag började plugga och flyttade hit. Då ville jag förklara att jag har adhd som ett sätt att förklara att jag gör mitt bästa men jag har den här diagnosen och ibland blir det fel. Då svarade han ”det här är inget jävla behandlingshem.”

Jag önskar att han inte hade sett det som en ursäkt. För jag tror att det kanske var så han tog emot det. Bara för att man säger att man har adhd betyder inte det att man har en ursäkt till att bete sig hur man vill. Det är mer en förklaring. Jag gör mitt absolut bästa men ibland blir det fel. Och sen insåg jag ju att jag inte var så mycket värre än alla andra. Nu har jag kommit in i allt det här och nu har jag mitt system. Så nu är jag den som håller koll på andra. På ett lite mer förstående sätt hoppas jag.

Tips!

  • Lyssna på personer i din närhet och utgå från vad de säger att de behöver, ta in och våga tänka om kring dina förväntningar. Utgå från varje individ, respektera den personens behov och/eller identitet. Utgå från att alla fungerar olika och därför behöver det skapas flera olika möjligheter och alternativ.