484 tecken lång. Taggar: Hemma, I kompisgänget, Könsidentitet/könsuttryck, Negativ och Överallt.
När jag försökt komma ut för kompisar har de frågat om det inte bara är en kris, en fas. Andra vänner hör mig men glömmer snabbt. Och jag har inte orken att påminna dem gång på gång. Mina föräldrar… det är en diskussion jag inte ens vågar tänka på… Det är svårt att ta sig själv på allvar och tänka att man verkligen förtjänar att bli rättkönad när man från början lärt sig att man inte ens existerar. Det är min internaliserade transfobi.
Tips!
- Ta dina kompisar på allvar och var konsekvens i hur du bemöter människor. Oavsett vad en person försöker berätta eller förklara - ta den på allvar, inte minst något så viktigt som könsidentitet kan vara för en del personer. Du behöver inte förstå allt men det gör stor skillnad om du bemöter någon som försöker berätta något viktigt på allvar.
- Avstigmatisera normbrytande könsidentitet/könsuttryck. Det vill säga dels: gör inte en så stor grej av en persons könsidentitet. Dels: fundera på varför du behöver veta om en person är kille eller tjej och varför du blir provocerad om det inte är en kille eller tjej. Är det för att du undrar över personens genitalier? Eller för att du har fördomar hur är kille är och hur en tjej är och du undrar om du ska fråga personen om fotboll eller smink?
- Till dig som känner igen dig i den här berättelsen: Du gör inte något fel genom att inte vara ute för alla, ta din tid och kom ut när du känner att du kan. Men tänk aldrig att du inte förtjänar respekt - för det gör du!
- Till föräldrar: Var påläst ifall ditt barn skulle komma ut som trans. Du kan till exempel läsa boken “I mitt namn - En bok om att vara trans” av Moa-Lina Olbers Croall. Var kärleksfull, respektfull och ta ditt barn på allvar. Att komma ut kan vara en väldigt jobbig process, gör ditt bästa för att ditt barn ska känna sig trygg och älskad oavsett vad.