1649 tecken lång. Taggar: I skolan, Könsidentitet/könsuttryck, Negativ, På stan och Utseende.
När jag är hemma känner jag mig säker. Min familj har börjat använda rätt pronomen och alla har slutat använda mitt dödnamn. Men så fort jag går utomhus känner jag mig utsatt och förlöjligad.
När jag gick hem från skolan en dag då jag var 12 började en kille följa efter mig. Jag hade aldrig sett honom förut och kände obehag över hans närvaro. Gåendes bakom mig började han fråga mig om jag var kille eller tjej. Jag ville inte svara. Det var på en tid då det inte var socialt accepterat att vara icke-binär, och jag visste inte ens att termen “icke-binär” fanns och hade inte ord för att uttrycka mig själv om min identitet. Det enda jag visste var att jag inte passade in i varken mansstereotypen eller kvinnostereotypen. Jag är varken eller. Den främmande killen ropar efter mig och frågar om jag är en kille. Jag säger ’kanske’. Han frågar om jag är tjej. Jag ger samma svar. Då blir han ilsken och hotar med att klå upp mig. Jag känner rädslan välla upp inom mig. Varför skulle jag åka på stryk? Vad hade jag någonsin gjort denna människa då jag enbart går hem från skolan efter en lång dag? Som tur var hann jag hem i tid, men efter det har jag alltid varit på min vakt. Det var den första gången jag känt fara på grund av min könsidentitet. Tyvärr var det inte den sista. Jag är rädd att det aldrig kommer ta slut.
Tips!
- Acceptera och använd alltid det namn och det pronomen som en person önskar.
- Blir du provocerad när du inte vet någons kön: fundera på varför du blir det. Behöver du veta om någon “är kille eller tjej”: fundera på varför du behöver veta det.
- Ser du någon som blir utsatt för våld eller hot om våld i det offentliga rummet: agera, t.ex. genom att följa Linnea Eries tips. Tipsen är kopplade till rasistiska hatbrott men går att använda i andra sammanhang också.