Mitt i livet så tyckte synen och hörseln att det var dags att börja vinka av mig. Där stod jag och undrade om jag någonsin, skulle sluta falla. Dövblind? Jag?
Några år senare och med betydligt sämre syn och hörsel så inser jag med glädje att undergången aldrig kom. Faktum är att jag idag ser saker och ting med ett mycket djupare spektra än vad jag någonsin tidigare gjort. Nu har jag börjat reflektera över ord. Inte vilka ord som helst, utan de ord vi använder för att definiera vad vi har för utmaningar med försämrade sinnen. Framför allt vad orden har för färdiga betydelser.
Om man tänker på den första tanken som dyker upp, när man hör ordet dövblind. ”Hen hör/ser inte”, brukar bli definitionen. På något sätt definierar det synen på personen också, att man först och främst tänker vad personen inte kan, och inte de förmågor som hen faktiskt har. Kanske är dessa förmågor till och med är ett strå vassare än gemene man, men försvinner i grådiset av vad man inte kan.
När jag tänker på ordet döv så tänker jag på en individ som kan låta ögonen avgöra och se detaljer som en hörande kanske skulle missat. När jag tänker på ordet hörselnedsättning så dyker samma visuella kraft plus ett otroligt välutvecklat system för att logiskt finna svar där hörseln inte räcker till. Jag brukar till exempel vara långt snabbare att förstå en mening innan mina dövblindtolkar hinner teckna den färdigt.
När jag möter en individ med synnedsättning så tänker jag att hen har en fantastisk förmåga att uppfatta omvärlden med hörseln och låta de nyanser som dansar in i hörselgången bli en värld full av levande innehåll.
Sedan får vi inte glömma den taktila världen, full av upplevelser och innehåll. En värld som blinda, synskadade och dövblinda är ytterst medvetna om. Nästa gång du hör ordet dövblind så kanske inte du ryggar undan utan faktiskt kan känna, ”wow där är någon som har grymt bra koll på världen och livet.” Så känner jag i alla fall. Så ut och njut av livet, du är alltid personen före något ord!
Av: Torbjörn Svensson
Tips!
- Ifrågasätt dina föreställningar om vad en person med en viss diagnos ska kunna/inte kunna, göra/inte göra osv.
- Utgå alltid från människan när du pratar och skriver. Säg/skriv hellre “personer med bipolär sjukdom” än “bipolära”. Gör samma som med cancer, dvs ingen ÄR cancer - folk har eller får cancer. Tänk på att du pratar med människor, avhumanisera inte.
- Tips till dig som arbetar inom vården: Lyssna på personen du träffar och utgå från vad den säger att den behöver, ta in och våga tänka om kring dina metoder. Utgå från varje individ, respektera den personens behov och/eller identitet. Utgå från att alla fungerar olika och därför behöver det skapas flera olika möjligheter och alternativ.
- Anta aldrig hur en individ är, känner, fungerar enbart på grund av utseende, ha som vana att utgå från att du inte vet någonting om en ny person du möter och var konsekvent i hur du bemöter främlingar.