Adhd syns inte

Grejen med adhd är att det är ett osynligt handikapp. Man kan inte se på någon om den har adhd. I gymnasiet gick jag ibland i en specialklass där jag fick stöd från speciallärarna. Om man var inskriven att få stöd av dem fick man sitta på ett speciellt ställe i matsalen om man ville. Det var bakom insynsskydd, så man fick lite avskilt i matsalen där det annars var väldigt mycket folk och ljud och så. Så där brukade de som gick i specialklassen på heltid alltid sitta och äta. Folk kanske hade uppfattningen att det var specialklassens bord. Men en dag kände jag att jag ville sitta där, men jag ville inte sitta ensam så jag tog med en kompis. Och vi satte oss där och vi skötte oss. Vi bara satt där och åt vår lunch. Då kom en ur personalen och sa till oss att vi var tvungna att flytta på oss. Då försökte jag säga trevligt ”nej men jag får sitta här.” Men han accepterade inte det och sa ”nej det får du inte alls.” Jag försökte säga att jag fick sitta där men jag hade inte berättat om min diagnos för min kompis så jag ville liksom inte säga att jag har adhd och jag fick sitta där om jag ville. Så jag försökte säga så tydligt jag kunde att jag fick sitta där, men han accepterade inte det. Så det slutade med att min kompis sa ”Det är bara de störda som får sitta här, är det det du menar?” Och han svarade ”Ja.”
Dels så kändes det jättedåligt för att det var mina stödklasskompisar de snackade om. Det fanns många som hade autism i stödklassen, och en del hade rätt stora sociala problem. Så visst fanns det några som kanske stack ut en del, tydligen mer än vad jag själv gjorde… Men det kändes verkligen så fult att han snackade så. Om mina kompisar. Men också för min egen skull. Jag fick inte sitta där för att jag inte såg tillräckligt ”störd” ut. Det är väldigt förminskande att resonera så. Man kan inte se på folk ifall de har ett neuropsykiatriskt funktionshinder eller inte.

Tips!

• Utgå alltid från människan när du pratar och skriver. Säg/skriv hellre “personer med bipolär sjukdom” än “bipolära”. Gör samma som med cancer, dvs ingen ÄR cancer - folk har eller får cancer. Tänk på att du pratar med människor, avhumanisera inte.
• Tips till dig som arbetar inom skolan: Lyssna på personen du träffar och utgå från vad den säger att den behöver, ta in och våga tänka om kring dina metoder. Utgå från varje individ, respektera den personens behov och/eller identitet. Utgå från att alla fungerar olika och därför behöver det skapas flera olika möjligheter och alternativ.

• Anta aldrig hur en individ är, känner, fungerar enbart på grund av utseende, ha som vana att utgå från att du inte vet någonting om en ny person du möter och var konsekvens i hur du bemöter främlingar.