Transfob lärare och kurator

Jag är en transkille som idag är 20 år. När jag började ettan på gymnasiet var jag redan ute som trans men hade inte ändrat mitt juridiska namn så första dagen ropades mitt gamla namn ut och när jag ställde mig upp kollade alla konstigt på mig, eller det kändes som det i alla fall. När vi senare kom upp i klassrummet och skulle börja bekanta oss med varandra så sa jag det namn jag vill kallas. Min lärare kollade på mig med en undersökande blick och sa tveksamt ”Aa… okej…”. Det var starten på den transfobiska resan tillsammans med den läraren.

Jag kan inte berätta allt men en del, t.ex bad hon mig en gång stanna kvar efter en lektion för att hon ville prata med mig. Då frågade hon om jag verkligen var en kille, eftersom jag fortfarande hade så feminina drag (t.ex mitt skratt?), hon sa också: ” Är du säker på att du är en feminin kille och inte bara en lite tuffare tjej?”. Jag mådde jättedåligt efter det och hade massa ångest.

En annan gång sa hon till mig ”Jag vet inte om jag kan kalla dig för *rätt namn* för du kommer alltid vara *gammalt namn* för mig!” Vilket bara var jättekonstigt för enda sedan dag ett har jag varit *rätt namn*..? Lite senare in på terminen frågade hon varför jag inte var med på idrotten majoriteten av gångerna. När jag förklarade att jag inte ville byta om med varken killarna eller tjejerna sa hon uppkäftigt att jag skulle göra det på toaletten. Duscha kunde jag göra i handfatet tydligen. Hon förstod aldrig varför jag inte ville byta om med tjejerna eller killarna, trots att det fanns 4 andra omklädningsrum fick jag inte byta om där. Av säkerhetsskäl eller något?

Efter många liknande händelser och transfobiska kommentarer tröttnade jag. Jag gick till kuratorn tillsammans med min partner för att berätta allt som hänt. Jag berättade att jag kände mig kränkt, att jag inte var bekväm med den läraren som lärare och mentor. Men till svar fick jag ”Det är säkert ett missförstånd, hon som är så snäll och trevlig, hon menade säkert inget illa”.

Efter det kändes det hopplöst. När jag äntligen vågat söka hjälp för all diskriminering blir jag istället bortvisad. Kuratorn lovade att inte ta upp detta med läraren för jag ville inte att hon skulle konfrontera mig, för jag visste att det bara skulle förstärka den ångest jag redan hade. Istället skulle kuratorn ta upp detta med rektor och på det sättet tala med alla lärare istället för specifikt med den läraren.

Istället skedde det motsatta. Kuratorn sprang direkt till den läraren och berättade allting jag hade sagt och gick aldrig till rektorn. Nästa vecka konfronterade den läraren mig och berättade att kuratorn hade berättat för henne allt jag sagt till kuratorn i förtroende. Precis som jag trodde försökte hon skylla på något annat och bortförklara henne och min ångest ökade ännu mer. Efter allt detta orkade jag inte mer, jag tog aldrig kampen vidare till rektor eller liknande. Nu vet jag att jag kunde sökt extra hjälp från t.ex RFSL och jag önskar att jag hade haft den orken. Jag vill också tillägga att jag kämpade igenom skolan och kommer nu ta studenten med alla betyg minst godkända!

Tips!

• Enligt lag måste skolor agera när de får kännedom om att någon upplever sig diskriminerad eller kränkt. Första steget är att ta eleven på allvar, prata med de inblandade och ta reda på vad som hänt. Därefter bör åtgärder sättas in för att undvika att det sker igen och eventuellt stöd till den som drabbats.
• Kom ihåg att det inte enbart är rektor och skolledning som representerar skolan. Alla som jobbar: städare, vaktmästare, kurator, skolsköterska eller den som vikarierar har ansvar att agera och berätta för ledning om den tror något diskriminerande/kränkande skett.
• HBTQ är ett kunskapsområde där det ofta behövs utbildning, tänk på att inte bara satsa på utbildning för elever utan även personal.
• I och med bestämmelser om aktiva åtgärder som finns i lag måste skolor arbeta förebyggande utifrån alla diskrimineringsgrunder. Även könsidentitet. Kanske kan man inte kräva att skolan ska bygga ett nytt omklädningsrum men det går inte riktigt ihop med förebyggande arbete att ha oanvända omklädningsrum som inte får användas.