Uppfattades som oseriös pga svårighet

Om man har adhd är det många saker som påverkas. Man möts av fördomar och oförståelse. På universitetet håller vi till i otroligt många hus. Då måste man gå mellan alla de här husen mellan lektionerna. Och jag förstår inte hur man kan ha bara 15 minuter på sig att ta sig från ett ställe till ett annat. Jag har alltid kommit sent till saker och ting. Det spelar ingen roll hur tidigt jag kliver upp, jag måste alltid springa till bussen.

I gymnasiet skulle jag kandidera till elevkårsordförande. Men då fick jag inte det för att jag alltid kom sent till alla lektioner. De tyckte att det betydde att jag var väldigt oseriös. Många ville att jag skulle bli ny ordförande men jag blev aldrig nominerar för att jag uppfattades som oseriös för att jag kom försent till saker.

Nu på universitet har jag jobbat ganska mycket med det. Jag är tacksam över det här med akademisk kvart. Om man bara tänker att man börjar när man börjar då kommer man i tid fast man kommer sent. Men folk fattar verkligen inte att det kan vara ett så stort problem att transportera sig. Jag klarar inte av vissa bussar för det är för mycket människor på. Jag umgås bara med människor som bor väldigt nära för annars klarar jag inte av att ta mig dit och tillbaka. Jag önskar att människor kunde ha större förståelse för att någonting som kan vara så enkelt som att gå från punkt a till punkt b, är skitjobbigt för andra människor. Jag mår jättedåligt om jag har lektioner i olika hus på universitetet.

Men på min gymnasieskola fick jag faktiskt förståelse för det. De skrev inte in mina sena ankomster som frånvaro. För jag kom ju inte sent för att jag sket i att gå dit. Jag kom sent för att jag var allmänt strulig och hade kaos i mitt skåp och inte höll koll på tiden och sånt. Man kan väl pratat om såna saker mer öppet. Då kan man hitta lösningar på det. Jag lärde känna en person som berättade att han hade jättesvårt att hålla reda på schemat och hans lösning var att han bara följde efter alla andra människor. Och det hade aldrig slagit mig att man kan följa efter alla andra och på så vis komma i tid, för alla andra kommer ju i tid. Så prata om lösningar lite mer än problem. Inte bara lämna det till personen själv att lösa.

Tips!

• Tips till dig som arbetar inom skolan: Lyssna på personen du träffar och utgå från vad den säger att den behöver, ta in och våga tänka om kring dina metoder. Utgå från varje individ, respektera den personens behov och/eller identitet. Utgå från att alla fungerar olika och därför behöver det skapas flera olika möjligheter och alternativ.
• Problem som detta i berättelsen eller liknande är institutionella problem och finns ofta på grund av rådande strukturer men det är ändå individer som det berör och det är vi som individer som har ansvar att göra skillnad. Oavsett om du jobbar inom skolan eller någon annanstans: börja med dig själv, tänk efter vad du kan ändra i vardagliga sammanhang som gör så andra människor omkring dig mår bättre.

• I och med bestämmelser om aktiva åtgärder som finns i lag måste skolor arbeta förebyggande utifrån alla diskrimineringsgrunder. Diskriminering kan ske även i fall där alla elever behandlas lika, eller måste följa samma regler och rutiner, trots att det kan bli missgynnande för vissa elever. Bristande tillgänglighet kallas för indirekt diskriminering.

• Arbeta för att bryta stigmat kring psykisk ohälsa genom att prata om att det finns och om någon kommer ut med sin psykiska ohälsa - försök som lärare eller klasskompis att visa i ord och handling att du inte dömer personen och att den inte är en sämre person.

• Vi tror att de bästa lösningarna formuleras av personer som själva upplever förtryck/diskriminering (sedan är det såklart upp till de med makt att faktiskt göra något) och personen som berättar det här skriver redan en lösning: Prata öppet om problem så går det ofta att komma fram till lösningar tillsammans.