3400 tecken lång.
För ungefär tre år sedan gick jag i gymnasiet och sökte lägenhet. Jag lade upp en annons på blocket och fick efter ett tag ett dolt samtal från, vad jag bedömde, var en man som var kring 20-30 år kanske. Han började med att ställa frågor som vad jag gör på dagarna (studerar), fritidsintressen och liknande. Sånt som man brukar fråga i samband med andrahandsuthyrning. Då jag var i stort behov av boende svarade jag och försökte ge ett gott intryck. När jag hade berättat ganska mycket om mig själv, bland annat vilken skola jag gick på, fick jag plötsligt frågan ”Tycker du om sex?”. Jag hade hört frågan men tänkte att jag måste ha hört fel, så jag bad honom upprepa sig. ”Tycker du om sex?” sade han än en gång. Det var en för mig så oväntad fråga att jag inte visste hur jag skulle reagera och började mumla någon i stil med ”Jag känner inte att det är en fråga som jag vill svara på…” men han lade på luren. Jag var då ute på en ensam kvällspromenad och blev alldeles stel i hela kroppen. På vägen hem pratade jag med en vän. Efter några dagar fick jag återigen ett dolt samtal. Jag tvekade på om jag skulle svara, men tänkte att det 1) faktiskt skulle kunna vara någon som vill hyra ut och jag behövde någonstans att bo, eller 2) att det var ännu ett obehagligt samtal, men då skulle det kanske vara lättare att få igenom en polisanmälan. Jag minns inte exakt hur det samtalet hade gått till mer än att det hade varit väldigt underligt och obehagligt, och att jag var ganska säker på att det varit samma person. När jag frågat vem det var jag pratade med fick jag något i stil med ”du ville ju knulla med mig” som svar. Den kvällen skrev jag ”SVARAR INTE PÅ DOLDA SAMTAL” samt tog bort min bild i blocket-annonsen.
Efter samtalen kände jag mig lite dum, men mest arg. Dum för att jag hade svarat på dolda samtal, för att jag hade haft en fin bild i min annons, för att jag inte hade tänkt på att be om en fysisk träff på allmän plats istället för att svara på frågor via telefon. Arg för att jag visste att det inte var mitt fel, och att det är helt sjukt att jag ska behöva tänka på dessa saker när jag som tjej söker efter bostad, och att det finns män som överhuvudtaget håller på såhär. Jag berättade för många i min omgivning om vad som hade hänt och gick till polisen. Jag fick komma in och berätta. Polisen som jag pratade med hade lyssnade och höll med om att det var hemskt, men berättade också att det är väldigt vanligt att unga tjejer som söker bostad utsätts för detta samt att det är svårt att utreda dolda samtal. Att det var två samtal från vad jag förmodade var samma person verkade ge mig lite mer kraft, och jag fick ange klockslag och datum för samtalen samt förfrågan om kontakt med en organisation att prata med (kvinnojouren eller dylikt). Jag gick därifrån med intrycket att det troligtvis inte blir någon rättegång, men att min anmälan hade mottagits i alla fall. Senare (det hade säkert gått några månader), när en vän hade berättat för mig att man brukar få en bekräftelse på polisanmälningar, insåg jag att det kanske inte alls hade räknats som en officiell anmälan.