1242 tecken lång. Taggar: Funktionsvariation/tillgänglighet, I kollektivtrafiken och Negativ.
Jag har både ett osynligt psykiskt handikapp och ett fysiskt osynligt handikapp så jag upplever dubbla fördomar. Dels har jag ADHD och dels har jag en skada på ryggraden. Skadan gör så jag har extremt ont, måste sitta på handikappsäten på bussen och klarar inte av att sitta så länge för då gör det ont och sådana saker. Så jag har två osynliga handikapp som jag måste hantera. Det är mycket fördomar.
Tanter på bussen kan vara riktigt, riktigt elaka. Om man ser ung och frisk ut och sätter sig på handikappsätet så kan man få höra både det ena och det andra. Ibland orkar jag inte ta någon diskussion men ibland säger jag att ”Ja jag har en skada på min ryggrad, är du också handikappad?”
Mitt psykiska handikapp är dock mycket värre än mitt fysiska. Mitt diskbråck syns på röntgen, det gör inte min ADHD. Det är så sjukt mycket lättare för mig att låta mig själv ha begränsningar på grund av en nedsättning som det finns bildbevis på, än på grund av fyra abstrakta bokstäver på ett papper. Ändå är båda av problemen precis lika verkliga och ständigt närvarande. Jag är verkligen min egen hårdaste kritiker, jag behöver inga elaka tanter på bussen!
Tips!
- Anta aldrig hur en individ är, känner, fungerar enbart på grund av utseende, ha som vana att utgå från att du inte vet någonting om en ny person du möter och var konsekvent i hur du bemöter främlingar.