692 tecken lång. Taggar: Negativ, På idrottsplatsen, Rasism och Utseende.
När jag var 12-13 år tränade jag kampsport två gånger i veckan och tyckte det var en kul och snälla människor. Sedan plötsligt en träning när jag och en kompis står och skrattar tillsammans kommer tränare och säger “Man ser inte dina ögon när du skrattar!”. Jag är östasiat och har blivit retad för mina ögon hela mitt liv så jag blev jätteledsen att det skulle ske här också. Då i stunden blev jag helt chockad och sa ingenting, lät det bara passera. Men efter det ville jag inte skratta mer på träningen och det var en av anledningarna till att jag slutade på den klubben helt ett tag senare. Den tränaren tyckte att han kunde “skämta” om allt.
Tips!
- Alla idrottsplatser bör ha en tydlig värdegrund som alla måste följa. Många har svåra, komplicerade värdegrunder som ingen förstår - förenkla! Se till att alla följer värdegrunden och ha en handlingsplan för om det är någon som bryter mot den.
- Antirasism är ett kunskapsområde där det ofta behövs utbildning, satsa på att utbilda alla, deltagare som ansvariga, på en idrottsplats för att alla ska känna sig trygga och inkluderande.
- Prata om diskrimineringsgrunderna, använd den lagstiftning som Sverige har - att inte agera rasistiskt handlar kort och gott om att följa lagen.
- Rasism mot olika personer/grupper kan se väldigt olika ut och viss rasism uppfattas oftare som humoristisk och är därför för många svårare att ta på allvar.
- Till ansvariga: Gör anonyma enkäter och anonyma frågelådor för större chans att någon ska våga berätta om rasistiska kränkningar. Men utgå alltid från att det finns rasism inom idrotten precis som i övriga samhället.
- Förminska aldrig en händelse du ser, ofta är en enskild händelse en del av ett större mönster, se gärna den här korta filmen med kollegor och reflektera över vad den betyder för er och era elever: https://www.youtube.com/watch?v=hDd3bzA7450
- Tänk på att även om du inte aktivt agerar kränkande kan din tystnad tolkas som lika illa.