Några killar i min parallellklass tyckte det var kul att kalla mig för apa och göra apljud varenda gång jag gick förbi

19951 tecken lång. Taggar: I skolan, Negativ och Rasism.

Jag vill berätta om en gång då jag blev utsatt för rasism. Det var inte första gången men det var den värsta. Några killar i min parallellklass tyckte det var kul att kalla mig för apa och göra apljud varenda gång jag gick förbi och det pågick i flera veckor. Det fick mig att känna mig otrygg, arg, ledsen och sårad. Jag valde att inte berätta för någon lärare, jag berättade inte till någon annan heller för att alla mina vänner är icke-svarta och jag var rädd att de inte skulle förstå mig. Jag var rädd att ingen lärare skulle förstå eller bry sig men mest av allt var jag rädd att killarna skulle fortsätta och dra in alla sina vänner. Medan detta pågick så försökte jag ignorera killarna och jag undvek att gå genom korridoren där de brukar vara. Men det var svårt att undvika dem hela tiden för det fanns lektioner vi hade tillsammans.

Till slut berättar jag allt för min kompis och hon blev jättearg, argare än mig. Hon bestämde sig för att gå prata med killarna men de brydde sig inte, de sa att det bara var på skoj. Då blev jag så arg att jag skrek. Jag skrek åt dem att det var rasistiskt.

Även om jag var arg på killarna så var det värsta att ingen annan gjorde något. Jag kände mig helt ensam. Och när jag väl berättade vad som hade hänt till vissa så var deras motargument ”men de skämtade ju bara” eller ”så om jag kallar min kompis för isbjörn är jag rasist då?”. Jag började tro att det var fel på mig, jag förstod inte vad jag hade gjort mot dem för att förtjäna det de gjorde mot mig? Jag började tvivla på mig själv och tro att jag var en ful apa ändå. Jag ville inte gå till skolan längre för jag var rädd, rädd att saker skulle bli värre och de skulle börja göra värre saker. Till slut berättade jag för en lärare som lyssnade och tog mig på allvar. Killarna som gjorde detta mot mig fick en hemringning och de fick prata med rektorn, jag tycker att lärarnas reaktion var bra men det borde göras mer för att förhindra att detta sker. Det var skönt att läraren lyssnade men allting var inte bra för killarnas ord finns kvar än idag och det gör ont.

Tips!

  • Enligt lag måste skolor agera när de får kännedom om att någon upplever sig diskriminerad eller kränkt. Första steget är att ta eleven på allvar, prata med de inblandade och ta reda på vad som hänt. Därefter bör åtgärder sättas in för att undvika att det sker igen och eventuellt stöd till den som drabbats.
  • Kom ihåg att det inte enbart är rektor och skolledning som representerar skolan. Alla som jobbar: städare, vaktmästare, kurator, skolsköterska, eller den som vikarierar har ansvar att agera och berätta för ledning om den tror något diskriminerande/kränkande skett.
  • Antirasism är ett kunskapsområde där det ofta behövs utbildning, tänk på att inte bara satsa på utbildning för elever utan även personal.
  • Prata om kolonialhistoria och rasism; om vad det är och hur det påverkar individer och samhället.
  • Prata om diskrimineringsgrunderna, använd den lagstiftning som Sverige har - att inte agera rasistiskt handlar kort och gott om att följa lagen.
  • Till lärare eller andra ansvariga: Gör anonyma enkäter och anonyma frågelådor för större chans att någon ska våga berätta om rasistiska kränkningar. Men utgå alltid från att det finns rasism inom skolan precis som i övriga samhället.
  • Tänk på att även om du inte aktivt agerar kränkande kan din tystnad tolkas som lika illa.
  • Utbilda om/diskutera civilkurage och hur en ska agera som vittne till kränkningar/diskriminering. Kopplat till detta finns redan mycket tips, bland annat en bild kallad “VIKTIGT! VID RASISM” av Linnea Erie som går ut på att hjälpa till vid rasistisk diskriminering.