Inspiration

”När jag gick i lågstadiet var jag den enda eleven i klassen som rasifierades och mina vita klasskompisar brukar sjunga ramsan ‘mamma kines pappa japan stackars lilla barn’ och dra i sina ögon, detta kunde vara på rasten när en lärare var med ute på gården och hörde men det var aldrig någon som reagerade. Jag vill berätta för mitt 7-åriga jag att det aldrig var mig det var fel på. Det är aldrig den utsattas ansvar, i det här fallet var det lärares och skolpersonals då de som var rasistiska också var 7 år.”


”Jag sommarjobbade på en restaurang. Några av stamgästerna brukade kommentera min kropp och fälla sexrelaterade kommentarer. När jag en dag fick nog och bröt ihop inför min chef var hans svar: ”Men lilla gumman, det är ju bara att säga nåt roligt tillbaka”. Sexism ska aldrig förminskas till att vara skämt och manliga chefer måste ta alla anställda på allvar, även kvinnor.”


”Jag har varit öppen med min sexualitet jättelänge. Ändå måste jag komma ut nästan varje dag. I 99 fall av 100 antar man att min partner är en kvinna. Jag önskar att folk inte hela tiden antog att alla är straighta.”


”Min förskola låg långt bort så en skolbuss hämtade mig varje dag. En pojke var självutnämnd ledare över alla barnen. Han lät mig alltid sitta på golvet på bussen för ”det är där n*grer hör hemma”. Jag var fyra år gammal. Väl på plats fick ingen leka med mig för att jag var n*ger så jag var oftast ensam. Alla vuxna trodde det var självvalt. Barnen klagade ofta på mig och ljög om mig vilket resulterade i att lärarna sa till mina föräldrar att jag kunde vara hårdhänt och otrevlig mot de andra barnen. Jag har hela mitt liv haft svårt med att lära känna nya personer, jag önskar så att jag kunde fått känna mig trygg som liten.”


”Som ung kvinna med mycket kunskap och engagemang kring jämställdhet var jag ute och föreläste för skolpersonal och vid flertal tillfällen ifrågasatt, för att jag var ung och därmed inte hade ”koll på hur det fungerade i verkliga livet”. Att det var min ålder som var anledningen var personerna fullt öppna med. Är ens ålder avgörande på hur min kompetens är? Bemöt mig gärna med kritik men utifrån argument och inte utifrån min ålder.”


”En gång i lunchrummet kom samtalet in på homosexualitet. Någon uttryckte då att den tyckte att ‘man ska få gifta sig med vem man vill, men det går för långt när man får hålla på och byta kön fram och tillbaka’. Det var ingen som sa emot, eller ens visade med ansiktet att de tyckte det var fel att säga så. Istället höll några med. Jag blev ledsen och tyst, jag orkade inte ta diskussionen och berätta om hur utredningar går till, att det inte alls är något ‘byta kön fram och tillbaka’. Jag bara gick. Jag hoppas ingen kollega är transperson och fick sitta med detta helt ensam, för att jag inte orkade just då.”


”Det är först på senare år som jag har insett att jag fick höra rasistiska kommentarer redan som liten. Mycket var på grund av mitt hår och mina ansiktsdrag. Jag fick höra i lågstadiet att jag såg ut som en clown eller ett troll från andra elever på min lilla, vita skola. Jag var den enda i min klass som rasifierades och därför fanns det ingen som kunde relatera till det jag fick höra. Det var ingen som ingrep eller gjorde något åt saken. Kanske var det ingen som såg det som rasism? Jag gjorde ju inte det, utan såg det mest att folk bara retades, så där som små barn gör liksom.”


”Jag har Aspergers och socialfobi, för det mesta är jag icke-verbal, vilket innebär att jag inte kommunicerar med ord utan via text eller på enklare teckenspråk. Det vet vården, men ändå händer det att med jämna mellanrum att de vägrar låta mig ha min kommunikativa stöd in på möten för de vill ju ”höra mig berätta”. Det resulterar i att jag blir helt slut i minst en vecka framåt. Jag skulle önska att vården hade mer kompetens om vad det innebär att fungera som jag gör. Jag vet att jag inte är ensam om det.”


Skärmavbild 2017-01-26 kl. 16.57.32

Rättighetsjakten är ett projekt där 18 ungdomar fick sommarjobba med att ta fram förslag och idéer för öka kunskapen om ett antirasistiskt och feministiskt förhållningssätt hos andra unga och tjänstemän i Stockholms stad. Uppdraget kom från kansliet för mänskliga rättigheter och demokratiutveckling i Stockholm Stad. Under tre veckor arbetade gruppen med att intervjua andra unga och utforska vad unga vet om feminism och antirasism och själva möta sina egna erfarenheter av strukturellt förtryck. Make Equal Stories vill tipsa om den här hemsidan där åtta av de videos som sommarjobbarna spelade in finns att se och lära av.